Frostbiten (2006)

Filmverktygen laddas…

RegiAnders Banke
ManusDaniel Ojanlatva
MedverkandePetra Nielsen, Grete Havnesköld, Emma Åberg, Jonas Karlström, Måns Nathanaelson, Carl-Åke Eriksson, Mikael Göransson, Anna Lindholm
GenreSkräck / Komedi
SkribentChristopher Friman
Betyg(3)
PubliceradOnsdag 22 februari 2006

Vujers recension

Ett antal svenska soldater som frivilligt valt att strida på den tyska sidan under andra världskriget söker efter ett bakhåll skydd i en till synes tom stuga mitt ute på den ukrainska vischan. Ut ur askan in i elden visar det sig snart då stugan är bebodd av ett antal seglivade vampyrer vars blodlust är omättlig. En av soldaterna överlever bataljen, dock med ett illavarslande bett i benet. Han lyckas obemärkt ta sig tillbaks till Sverige, närmare bestämt Norrland, där vintrarna är både kalla och mörka. Norrland har länge varit en populär fond för svenska filmer så fort det handlat om annorlunda företeelser så som gangsters, hårda män och till och med rymdvarelser. Här fyller bakgrunden för en gångs skull en faktisk funktion utöver tröttsamma drifter med norrländsk fååordighet, knivslagsmål och scooterjakter. Polarvintern beslöjar de norra delarna av Sverige med ett kompakt mörker som solen inte lyckas tränga undan på över en månad, förutsättningar som gör regionen till en perfekt arena för Sveriges första vampyrfilm, Frostbiten. Utöver det direkta anslaget är annars norrlandsreferenserna knappt märkbara. Skådespelarna talar stockholmska, skånska eller rikssvenska och den sterotypt komiska norrlänningen lyser helt med sin frånvaro.

Huvudpersonen Sagas dialekt är dock inte värd att ifrågasätta då hon och hennes mor precis flyttat ut på landsbygden från någonstans i mellansverige. Sagas mamma skall börja arbeta på det lokala sjukhuset där hennes idol Professor Beckert bedriver avancerad genforskning. Just vad denna forskning går ut på kanske inte kräver något skarpt intellekt för att klura ut, det är dock heller inte filmens ambition. Att det handlar om vampyrer förtäljs redan i inledningen, och gott är väl det. Frostbitens stora styrka ligger i den nyskapande användningen av redan etablerade vampyrfilmskonventioner på både respektfulla och respektlösa sätt. Nosferatu och Greve Dracula får här stiga åt sidan för modernare mytbildningar skapade av filmer som Blade, From dusk till dawn och Underworld. Vampyrerna springer på väggar och klänger sig fast i tak samtidigt som de ogillar både krucifix och vitlök. Dessutom lyckas man kombinera den gamla klassiska svenska ångesten med vampyrmoment, som till exempel i scenen där en plötsligt blodtörstig Sebastian (Jonas Karlström) bjuds på vitlöksgryta och gudfruktighet då han för första gången skall träffa sin flickväns föräldrar. Anledningen till Sebastians kvicka förvandling till vampyr kan tillskrivas de piller han stulit från Professor Beckert under ett av kvällsskiften på sjukhuset. Sebastian arbetar nämligen som läkare. Någon god förebild för sin yrkeskår är han visserligen inte då han hellre ägnar sig åt rullstolsrally och kanylkastning än ansvarfulla doktors-sysslor. För att dryga ut sin läkarlön säljer han dessutom ecstasy till ortens ungdomar, något som snart visar sig få katastrofala följder för samhällets invånare…

Frostbiten balanserar hela tiden mellan skräck och humor vilket både hjälper och stjälper helhetsintrycket. Man sitter sällan på helspänn då de komiska inslagen är både många och avväpnande. Med hjälp av professionell datorgrafik och snygg sminkning har man skapat mycket övertygande gore-scener som nog egentligen hade lyckats skrämma slag på även en härdad bio-besökare. När karaktärer lite oprovocerat börjar tala med hundar känns tyvärr föregående blodsutgjutning något bortkastad. Att distansera publiken med humor är ett välkänt och oftast uppskattat drag, tyvärr känns det i detta fall som att Anders Banke faktiskt har haft medlen att göra en både otäckare och mörkare film som inte ursäktar sitt svenska ursprung med hjälp av humor. Visserligen tvivlar jag på att en svensk publik är redo för detta, under visningen var åskådarna sällsamt lättroade (eller kanske främst förvånade?) av de svenska vampyrerna och deras ovanliga krafter. Frostbiten är trots sina brister en imponerande, otroligt underhållande och faktiskt mycket modig film som förhoppningsvis ger fler filmarbetare inspiration till att tänka utanför ramarna kring vad som anses möjligt för svensk film att åstadkomma. 

 

 



Trivia: Alla som väntat onödigt länge på svensk vampyrskräck kan inom en rimlig framtid se fram emot ytterligare en film i denna genre. Det handlar om en filmatisering av John Ajvide Lindqvists
roman Låt den rätte komma in, som kretsar kring mörkare och betydligt mer morbida händelser än Frostbiten. Kan bli hur bra som helst.

 

Fotnot. Frostbiten recenserades ursprungligen den 5 februari, i samband med Göteborg Film Festival.


Text återställd från Vujers arkivkopia. Ursprungliga kommentarsfunktioner ingår inte i den här arbetskopian.

Till filmregistret

Fortsätt med filmen

Hitta aktuell visning hos Vodeville eller Bioguiden.

Kritikerbetyg

1 verifierat betyg · snitt visas från 3 recensioner.

Källor och beräkning

Russin: Anders Lindahl · publicerat 5 februari 2006. Kontrollerat 22 november 2026 kl. 18.06.

Varje recension väger lika. Minst tre oberoende recensioner krävs för ett snitt. Betyg räknas om proportionellt till femgradig skala: betyg / skalans max × 5. Originalbetyget visas alltid. Syndikerade kopior räknas en gång. Endast betyg som kunnat verifieras hos originalpublicisten tas med. Källor utan läsbart betyg eller tydlig filmidentitet utelämnas. Vujers egna arkivbetyg ingår inte.