Vujers recension
Ett inbördeskrig har brutit ut i Jugoslavien och en pappa har låst in sig i sitt garage i Sverige. Han tänker ta livet av sig. Medan familjen radar upp sig utanför den lilla fönstergluggen, ömsom bråkar, ömsom vädjar, tätar han alla glipor och tar plats framför ratten för att gasa ihjäl sig. Inte kan någon i det blonda grannskapet ana att en familjefar mitt ibland dem kämpar för att ta livet av sig bakom den vitmålade garageporten. Men gasningen går sådär. Och medan pappan så fortsätter att misslyckas med det ena självmordsförsöket efter det andra erbjuds vi tillbakablickar. Vi får veta hur huvudpersonen Mihajlos (Sasha Drakulic/Pavle Martinoski) familj tog sig till Sverige från Jugoslavien, hur hans föräldrar träffades och hur de tillsammans med pappans bägge bröder packade sina väskor och slog sig in på en ny bana som pizzeria- och kioskägare. Det är ett myller av scener och mitt intryck blir: rörigt.
Ändå har jag svårt att helt avfärda Made in Yugoslavia. Miko Lazics färgstarka film skiljer sig från andra svenska produktioner. Den rymmer ett nytänkande och berättar en historia som är sällsynt på biodukarna. Tyvärr har den även en vilja att täcka in allt. Om varje familj har en egen historia så ger sig Made in Yugoslavia verkligen den på att den ska berätta den fullständiga versionen. Kill your darlings!
Att många av skådespelarna i Made in Yugoslavia är rena nybörjare märks snart på deras insatser. Så länge de talar annat än svenska har jag svårt att avgöra trovärdigheten i repliker och tonfall, men så snart de växlar över blir deras överspel plågsamt tydligt. Det är ett evigt reciterande utan känsla. I en scen tar Mihajlos klasslärare (Jens Hultén) ton bakom katedern och då påminns vi om vad skådespeleri kan vara. I det ögonblicket är det som om de övriga skådespelarna stannar upp i skolbänkarna. Det är dessutom konstigt hur man har kunnat välja två så utseendemässigt olika skådespelare att gestalta samme huvudkaraktär, Mihajlo. Speciellt som de ligger varandra så pass nära i ålder. Medan den övriga familjen agerar loss på gårdsplanen (och riskerar göra såväl sig själva som sina svenska grannar till stereotyper) tar Mihajlo det lugnt. Han vägrar gå med på att försöka locka ut sin far ur garaget och hans ovilja blir en stillsam kamp, ett försök att äntligen finna en egen plats i familjens livliga persongalleri. Mihajlo har en helt annan relation till Sverige än sin far, en problematik han delar med många och som med rätta kommer till tals i Made in Yugoslavia.