Vujers recension
En tragisk olycka utgör prologen. Sarah (Shauna Macdonald) är på väg hem efter en äventyrlig kajaktripp med ett par väninnor när maken ouppmärksamt kör rakt in i en mötande bil. Både han och deras dotter får därifrån nöja sig med att bli ett smärtsamt minne för filmens huvudsakliga protagonist. Ett år senare samlas väninnorna och några till för att återuppta äventyrligheterna och skaka av sig sorgbanden. Sarah är inte fullkomligt återställd, men med god hjälp av bästa kompisen Beth och den företagsamma Juno (gruppens naturliga ledare) ska nästa djuplodande grottexpedition råda bot på det. Två systrar, Rebecca och Jessica, samt en ung punkaktig kompis till Juno, Holly, har adderats till sällskapet när de på äkta Shining-vis (biltransport genom skogsklädda berg filmat uppifrån) beger sig uppåt Appalacherna för att där hissa sig neråt underjorden.
Neil Marshalls film avslöjar redan i den kornigt filmade och intensiva upptakten att man inte sitter säker som åskådare. Ödets sadistiska nyckfullhet förväntas slå till när som helst och lämna någon av karaktärerna i en blodig sörja vid närmsta stalaktit. Men som de bästa av skräckregissörer dröjer han med ruggigheterna och lägger ut stickspår. Kommer det vara klaustrofobin och Sarahs svaga psyke som ska utgöra hotet, eller är det någon dold fiendskap Sarah och Juno emellan som hänger på avtryckaren? Och vad är det för grotta de begett sig ner i? Med viss ursäkt för halvdana digitala effekter (tänk er bilolyckan i The machinist), så är Instängd en film som lyckas med sina intentioner. Grottmiljöernas tunga mörker och de små ytorna gör att man själv känner kalla rännilar och grusstänk i biositsarna. Dessutom är den omaka gruppens dynamik, med undantag för den ständigt påfrestande Saskia Mulder, duktigt sammansatt och lagom komplex. Det är mycket som ständigt lurar runt hörnet.
Instängd är en film som mår bra av mer inlevelse och mindre psykoanalytisk åskådning. De kusliga miljöerna erinrar om såväl Nostromos inre i Alien som den arktiska basen i John Carpenters The thing (varifrån såväl förtexter som musik ekar) – det är nära inpå huden. Dessutom är det en skräckis som likt Aliens trär på sig ett actionskal efter att gruppens magra förutsättningar etablerats. Utan att förlora i inlevelse lyckas Marshall med detta genrebyte. Tyvärr är det många av de omsorgsfullt uppbyggda stickspåren som samtidigt faller i träda. Sarahs hallucinationer om sin avlidna dotter får exempelvis ingen resonans. Överhuvudtaget är hennes karaktär i sig sorgligt intetsägande och mest en ursäkt att replikera filmvärldens brist på ordentliga Sigourney Weaver-hjältar på vita duken. Även om både Shauna Macdonald och Natalie Jackson Mendoza (Juno) fyller upp tuffheten med råge, gör de pliktskyldigt andefattiga karaktärsporträtten att spänningen avtar under andra halvan när det snarast borde kännas som en pampig klimax. Med dessa reservationer kan det dock sägas att Instängd är en långtifrån ihålig film. När man lämnar biografen är man ändå en smula belåten över att kunna se himlen ovan huvudet. Och att känna sig tryggare när man lämnar biografen är alltid ett gott betyg för en skräckfilm.