Vujers recension
Det är egentligen ett mindre under att jag kan sova med lampan släckt, för det räcker med en nedsläckt korridor, en ensam kvinna som trevandes längs med väggen och som fumlar i mörkret medan ljudet av något närmar sig henne. Musiken är naturligtvis dramatiskt stegrande innan det når ett antiklimax, då kvinnan undkommer med livet I behåll. Bara för att efteråt försätta sig i nästa farliga situation, liknande scenarion finns det gott om i Them.
Upptakten är att en mamma med sin dotter kör av vägen när hon tror sig se något. Efter krocken mot ett träd startar inte bilen och modern kliver ut för att kolla under huven, inför dotterns ögon försvinner hon bakom motorluckan. Strax innan dottern själv stryps av något I baksätet...
Vi förflyttas sedan till franska skolan där Clementine (Olivia Bonamy) undervisar som lärare i franska, på vägen hem passerar hon förbi olycksplatsen utan att reflektera närmare över vad som har hänt. Väl hemma möter hon sin man Lucas (Michael Cohen) som är författare. De har nyligen flyttat från till Rumänien från Frankrike och bor i ett stort men avlägset hus. Under natten väcks Clementine av ett underligt ljud, något har tagit sig in i huset.
Nu kan väl förmodligen den allmänbegåvade gissa vad som kommer att hända och fast jag har sett det hundra gånger tidigare så fungerar det varje gång. Det gör det också i Them, jag är bitvis riktigt skraj men som tur är ställer jag lite högre krav än enbart skrämselfaktorn.
På 77 minuter hinner inte regissörerna David Moreau och Xavier Palud att utveckla karaktärerna, det är dock inte något som genren normalt kräver, i den här typen av filmer handlar allt mycket snart bara om att överleva, men här är det ovanligt stereotypt.
Det blir inte bättre av att regissörsduon kopierar allt som gjorts bland rysare under de senaste 10 åren, en efter en bockar de av varje förutsägbar kliché. Hade denna fransk-rumänska film varit gjord ett decennium tidigare hade den mycket väl kunnat ses som nyskapande, till och med framstå som stilbildande. Nu blir det mest en tråkig karbonkopia där vi, igen, får lära oss att barn är onda. I synnerhet de barn som behandlats illa kommer att hämnas och denna gång är det rumänska gatubarn som spökar.
Det är egentligen ett behjärtansvärt ämne, men jag undrar om det inte hade varit mer skämmande om regissörerna valt en annan genre för sin historia. De verkliga incidenter som manuset bygger på är väl värda att berätta om men då i en annan form. Resultatet som det blev nu är alltför uddlöst för att skrämma någon, ja någon annan än mig.