Vujers recension
"Ny dansk succéfilm" heter det i marknadsföringen. Nej, knappt 60.000 betalande på bio förra vintern är ingen succé ens i lilla Danmark. "Fylld till brädden med danska storstjärnor"? Inte en enda, faktiskt...
Nej, Regel nr. 1 är debutanternas film. Regissören Oliver Ussing debuterar, och huvudrollsinnehavarna har aldrig tidigare innehaft annat än småroller i mer berömda, danska filmer. Bland annat då Susanne Juhász i rollen som Caroline, som träffar sin syster Sarah för första gången på tre år. Orsaken härtill är att Sarah en gång bangade ur på operationsbordet inför en förestående njurtransplanatation. Nu ses de på Sarahs födelsedagparty, och där kommer den försynta Caroline på sin kille, Michael, med ennan tjej, och strax har hon flyttat hem till syrran. Systrarna kunde inte vara mer olika. Medan den mörkhåriga Caroline mer eller mindre ber om ursäkt för sin blotta existens, har den blonda Sarah lärt sig ta för sig av livets goda i Köpenhamn.
Caroline har bott i förorten Hvidovre eftersom ärketönten Michael ville ha villa och bil, så hon fick överge sina medicinstudier för hans skull, och jobbar i stället i en cykelaffär. Nu ska Sarah lära henne leva rövare inne i Köpenhamn, och lockar med "knullrufs" (kallat "knullburr" i extramaterialet på DVD:n, och jag antar att Svenska Akademiens Ordlista inte hunnit med...) i den numera gemensamma lägenheten. Sarah är angelägen om att Caroline inte ska sitta inne och häcka, utan ser till att hon hottar upp sig med sexiga kläder, både utanpå och under, och presenterar henne för den ena karlsloken efter den andra. När Caroline inte låter sig nöja med de skitstövlar Sarah hittat under nån sten uppstår rena brytningen, och gammalt groll kommer i dager.
Filmen som presenteras som en tjejfilm är skriven av två killar, vilket genomsyrar hela historien. Alla killar är överdrivet sviniga (de har kanske utgått från sig själva?), medan bägge systrarna beter sig som våp inför killarna. Det känns inte speciellt äkta, och lite trovärdighet kan man väl begära även för en romantisk komedi, eller vad filmen nu klassas som. Komedi och komedi...att man skrattar ett par gånger i veckan gör inte livet till en komedi. De glesa skratten i detta romantiska drama gör inte denna film heller till en komedi, även om det är så den marknadsförs. Nä, se den för dess egenvärde, och se den framförallt för duktiga Susanne Juhász i rollen som Caroline. Ett nertonat porträtt av en intelligent, men hunsad och desillusionerad, ung kvinna. Stämningen i filmen accentueras väl av den lo-fi-pop som man valt till filmens soundtrack.