Vujers recension
Julskräckisar finns det ju några, inte minst klassikern Stilla natt, blodiga natt, men nyårsrysare...?!? New year's evil är den enda, ständigt återkommande runt nyår, men kanske inte så länge till då jag har svårt att se att denna usla film någonsin skulle komma i fråga för en DVD-release. Med andra ord, begagnad VHS är det som gäller om man ändå vill se den.
Här har vi en kvinna, Blaze, som är lite äldre än hon själv tror, och hon har ett eget radioprogram där hon spelar råckenråll. Nu är det nyårsafton och hon har ett specialprogram där hon direktsänder över hela USA från en studio i L.A. med ett par band (Shadow och Made in Japan...jo, de heter så...) som ser ut som band i Kalifornien gjorde i slutet av 1980-talet, innan Nirvana dök upp. Publiken är närmare 30 än 20, och har klätt sig som om de var i yngre tonåren. Det ska föreställa en knökfull studio, och de kanske två dussin statister man haft råd med till denna ultrabilliga film packar ihop sig så gott de kan och kör lite pogo dancing. Under tiden ringer en man till Blaze direkt i studion och säger att han är Evil och att han ska döda en person varje heltimme. Vilket också sker med råge i rätt odramatiska scener som nu följer i en dryg timme. Speciellt spännande är det inte då vi hela tiden får följa mördaren på sin väg till studion för att ta kål på Blaze vid tolvslaget. Vi vet alltså redan i inledningen av filmen hur han ser ut. Ett av de första offren blir på ett dårhus där han bjuder en mer än villig sköterska i pentat hår och nygurglad trut att dricka champagne ur var sin pissemugg innan de börjar klättra på varandra. 20 minuter tog det honom att få henne på rygg, och det slutar med ett par snygga snitt över strupen, alltmedan patienterna får sig tilldelade lustiga hattar och var sin flärpa av den övriga personalen. Sen fortsätter Evil genom stan och sprätter upp en och annan person på vägen, innan han slutligen hamnar i Blazes loge strax innan midnatt. Att han var hennes flyktade make kunde vi ju aldrig gissat...
New year's evil är något av det sämsta jag någonsin sett i slashergenren - och då har det ändå gjorts en hel del. Regissören Emmett Alston har mest gjort töntfilmer (fast har nån av er hans Tigershark från 1987, som getts ut på video i Sverige, är jag helt klart intresserad...), men åtminstone en film är en rätt hyfsad ninjaparodi, 9 deaths of the ninja (1985), med kändisar som Shô Kosugi och förre tennisspelaren Vijay Amritraj (hans bror Ashok producerade...), som ofta mötte Björn Borg. Alstons mest intressanta arbete var annars som fotograf på märkliga Moonchild från 1974, den enda film dess regissör Allan Gadney nånsin gjorde (han föredrog att skriva en rad böcker om hur man vinner diverse kunskapstävlingar). New year's evil producerades av Menahem Golan/Yoram Globus, det israeliska paret som hade sin storhetstid på 1970- och 80-talen, då de via sitt bolag Cannon Film lätt producerade film med en takt av en titel varannan månad, och då även åt storheter som Tobe Hooper och Charles Bronson. Golan regisserade dessutom dryga 40 filmer själv, alltifrån utmärkta Trollkarlen från Lublin (1979), efter Nobelprisbelönade Isaac Bashevis Singers självbiografiska roman, till en rad actionfilmer med Franco Nero, bland annat Enter the ninja (1981).
Det utlovades en uppföljare till New year's evil, och den skulle heta Be my Valentine, or else..., men byte namn till Hospital massacre och hade Playboybruden Barbi Benton i huvudrollen (1983). Men den kan vi väl spara till Alla hjärtans dag/St. Valentine's Day...?!?