Vujers recension
Mr. Murder är ursprungligen en miniserie för TV i två avsnitt, här sammanslagna till en enda lång plåga. Stephen Baldwin i dubbelrollen som skräckförfattaren Marty Stillwater och genmanipulerade mördaren Alfie är ett skämt rakt igenom, och ett mycket dåligt sådant.
Martys lilla dotter Emily råkar ut för en olycka i hemmet och får ett rejält strykjärn i roten. På sjukhuset tar man ett blodprov på henne som förväxlas med det från en nyss avliden (mördad) simmarkille på gymnasiet i närheten. Vi får snart reda på att man ämnar använda hans blod för att framställa en sorts Übermensch, en ny supersoldat för generalerna att laborera med. Simmarkillen var både ett fysiskt praktexemplar, och väldigt intelligent därtill. Men eftersom man nu råkade få Emilys blod med sig från sjukhuset blir "övermänniskan" i stället baserad på hennes fars hjärna (fråga mig inte varför...), alltså den som kokar ihop en massa skräckböcker. Ja, ni som sett Frankenstein vet hur det fungerar. I stället för "monster" kallas han Alfie, och Alfie har en hypersnabb ämnesomsättning som gör att han snart är stor nog att börja mörda. Dock inte åt militären, utan åt sin "far", den som utvecklat och närt honom, Drew Oslett Jr.
Oslett är en typisk, galen vetenskapsman (helt OK spelad av Thomas Haden Church, van vid skurkroller på grund av sin mörka röst från Helvetet) med briljant hjärna och knepiga åsikter, så när militären han jobbar åt får nog av hans nycker och fanatism, låter han Alfie jobba åt sig själv i stället. Han skickar iväg honom på diverse mordexpeditioner, men den stackars Alfie börjar snart längta efter sin familj. Eftersom han inte har nån, siktar han nu i stället in sig på att överta Martys. Och eftersom han är genetiskt framavlad på Martys dotters blod, är han självklart (?!?) på pricken lik Marty...så nu börjar filmens andra halva, där Martys familj utkämpar en kamp mot Alfie, och detta är rätt förvirrande då Alfie och Marty ser precis likadana ut.
Stephen Baldwin, näst äldst av de fyra Baldwinbröderna, är en vissen skådis, det har han visat i många år. I Mr. Murder är han extra vissen, men det blir inte bättre av att manuset, baserat på en roman av Dean R. Koontz, är så fruktansvärt dåligt. Huruvida boken var lika kass låter jag vara osagt, men hela historien är ju bara ännu en variant på den klassiska "galen vetenskapsman"-fantasin om att tillverka en ny, bättre människa. Antingen i form av en robot (som i Blade runner), eller av gamla likdelar (Frankenstein).Och som sedan börjar tänka som en vanlig människa.
I denna film är det Baldwin som verkar vara en robot, medan Koontz månne är den som är gjord av ruttna, gamla likdelar. Och stackars, stackars James Coburn, vad skulle du här och göra?