Lloyd (2000)

Filmverktygen laddas…

2000 · Komedi / Barnfilm

RegiHector Barron
ManusHector Barron
MedverkandeTodd Bosley, Brendon Ryan Barrett, Mary Mara, Tom Arnold, Taylor Negron
GenreKomedi / Barnfilm
Videopremiär2001-11-28
SkribentMagnus Gustafsson
Betyg(2) Godkänd
PubliceradMåndag 26 november 2001

Vujers recension

Vujers betyg · (2) Godkänd

Lloyd är elva år och känner sig helt misslyckad. Han har inga kompisar, han blir ständigt mobbad och tjejerna vill inte ens se åt hans håll. Dessutom har han en yngre bror som ständigt tråkar honom för att han är ful (”du ser ut som en gräshoppa”). Som om inte det vore nog så presterar han också dåligt i skolan. Men han har i alla fall en snäll och förstående mamma som stöder honom. Efter ett tag blir det dock bättre då han får en kompis och kort därefter blir kär. Men är kärleken besvarad?

Det första som slår mig när jag läser om handlingen på insticket till filmen är vad fel handlingsreferatet är. Man har där helt förtigit att Lloyd faktiskt blir mobbad och utfryst. Istället framställs han som en busig och bekymmersfri ung pojke med många kompisar. Hans värsta plågoande uppges till och med vara en av hans vänner. Lite knepigt. Men jag förstår ju i o f att man vill locka den yngre publiken till att se filmen, och det gör man kanske inte genom att skriva att Lloyd blir mobbad och trakasserad? Nåväl, nog om detta.

Jag blev faktiskt överraskad av den här filmen. Vad jag trodde skulle vara en lättsam barn/ungdomsfilm visade sig vara en stundtals rätt sanningsenlig och nyanserad film. Alltid lika plågsamma ord som ”jag har inga kompisar” eller ”jag är ful och ingen tjej vill vara med mig” fick mig att komma i gungning. En scen som är bra är när Lloyd sitter vid matbordet och talar om för sin ensamstående moder hur dåligt han mår. Vid samma matbord sitter hans lillebror som tidigare har retat honom för glatta livet och hör det han säger. Lloyd lämnar bordet varpå lillebrodern ser på mamman och säger något i stil med: ”Jag ska hjälpa honom, vänta bara”.

Nu har jag bara lyft fram det positiva i filmen vilket kan få er att tro att filmen är väldigt bra. Men så är tyvärr inte fallet. Det finns en hel del brister. Bl a så känns filmen väldigt slarvigt gjord (vid ett tillfälle är ljudet på en bandspelare i filmen alldeles för lågt för att man ska kunna höra något), man har kastat in övernaturliga trollerisekvenser i slutet som känns lite för… övernaturliga, slutscenerna känns väldigt otillfredsställande och intetsägande, och dom vuxna i filmen är lite väl endimensionella. (Fast det sistnämnda kanske snarare ska ses som en tillgång då det ger upphov till en del komiska scener. Min favorit är när den flummiga hjälpläraren under ett samtal med en kollega tittar upp i luften och ser ballonger varpå han utbrister ”Åhh, titta vilka fina ballonger”).

Jag är lite kluven inför den här filmen, den är lite märklig. Det finns flera bra och nästan gripande scener som visar hur hemskt mobbing och utanförskap är, samtidigt så är filmen också emellanåt väldigt ytlig och trivial. Detta kanske är ett gott betyg? En barnfilm som tilltalar sin målgrupp samtidigt som den ger upphov till en del eftertanke hos dom vuxna. Eller är filmens gripande scener ett olycksfall i arbetet i att försöka göra sig lustig över den mobbade huvudpersonen?

Hursomhelst så är detta en film jag, kanske inte direkt vill rekommendera, men åtminstone upplysa om att den inte är vad ni först kanske tror. Har du barn mellan 7-12 år så tror jag att denna film är ett bra val att se tillsammans.

Text återställd från Vujers arkivkopia. Ursprungliga kommentarsfunktioner ingår inte i den här arbetskopian.

Till filmregistret

Fortsätt med filmen

Hitta aktuell visning hos Vodeville eller Bioguiden.