King Kong (2005)

Filmverktygen laddas…

2005 · Drama / Action / Thriller / Sci-fi / Äventyr / Fantasy

RegiPeter Jackson
ManusPeter Jackson, Fran Walsh, Philippa Boyens
MedverkandeAdrien Brody, Kyle Chandler, Jack Black, Jamie Bell, Thomas Kretschmann, Colin Hanks, Naomi Watts, Andy Serkis, Jed Brophy, Lobo Chan, Evan Parke, John Sumner, Geraldine Brophy, Ray Woolf
GenreDrama / Action / Thriller / Sci-fi / Äventyr / Fantasy
Biopremiär2005-12-14
Videopremiär2006-04-05
Dvdpremiär2006-04-05
SkribentJörg Ausfelt
Betyg(3) Bra
PubliceradTorsdag 15 december 2005

Vujers recension

Vujers betyg · (3) Bra

Först vill vi på Vujer be om ursäkt för den sena recensionen av årets mest emotsedda film, King Kong. Detta beroende på att vår chefredaktör i sin iver att vara först råkat boka flyg till New York utan en tanke på att filmen faktiskt går upp sex timmar tidigare här (den har alltså precis börjat när dessa rader skrives) - och ytterligare ett tiotal timmar tidigare nere i Wellington, Nya Zeeland, varför jag fick ta mig in till kvällens premiärföreställning i grannkommunen Hässleholm för att beskåda åbäket. Jag satt åtminstone längst fram, så jag fick se filmen före alla andra. Och var därmed även först med att konstatera att översättaren fått "80 proof whiskey" till "80%-ig whisky"...pinsamt!

Säkert har du redan reagerat på mitt låga betyg, en trea. Vad är det för fel på King Kong anno 2005? Vad är det för fel på mig? Ja, på B vet jag inte, men på A svarar jag att Peter Jacksons King Kong är en så självklar uppvisning i magiskt filmskapande och teknisk ekvilibrism att den inte överraskar en enda gång. Var det inte mer? tänker jag. Jag menar, efter sagotrilogin (som inte hör till mina favoriter, långt därifrån) har vi rätt att kräva fantastiska effekter och häpnadsväckande datoranimering - men har vi gått så långt att det är på dessa grunder en film ska bedömas? Hur tekniskt avancerad den var och hur dyr (1,7 miljarder) den blev? Minns att det mesta av berömmet för Peter Jacksons trilogi var Andy Serkis förvandling till Gollum, och faktum är att Andy Serkis som King Kong är denna films höjdpunkt. Helt uppenbart har denne man studerat verkliga gorillor då han själv både beter och rör sig som en typisk, kamerunsk låglandsgorilla som leker med en gren eller nåt när han, i rollen som King Kong, bollar med Ann Darrow (Naomi Watts).

Själva historien som Peter Jackson och hans hustru Fran Walsh fick 20 miljoner dollar för (OK, de måste dela med medförfattarinnan till sagotrilogin, Philippa Boyens) är en karbonkopia på originalet från 1933, så det var generöst av Universal att betala så pass mycket för återvunnet material, även om regijobbet ingick i dealen. För detta är alltså en så gott som bokstavstrogen nyversion av den legendariska succén från höjdpunkten för depressionen, där den egoistiske regissören Carl Denham (en Jack Black på topp med sina intensiva, svarta ögon) stjäl den av filmbolaget inhyrda skorven och sätter segel mot Indonesien i sin sökan efter Ön som Gud glömde, där det lär leva bestar, kritter och odjur som inte finns nån annanstans på denna jord - och då pratar vi inte om Australien och koalor inte, utan om Skull Island, dinosaurier, jättespindlar, enorma varaner och - jättegorillan Kong! Varför Kong är fyra gånger större än en vanlig gorilla, medan exempelvis dinosaurierna är i "naturlig storlek" förstår jag inte, men så är inte King Kong från 1933 heller känd för absolut perfektion vad gäller kontinuitet och logik...

Med sig på resan har han utfattiga varietéaktrisen Ann Darrow, som hade att välja på denna resa - och att visa tuttarna i nån burlesk på Times Square. Utöver filmfolk och en luggsliten besättning är även författaren till Denhams tänkta djungeläventyr Jack Driscoll (Adrien Brody) med på resan. Och innan vi anlänt den mytomspunna Kong Island har det gått i alla fall en timme, och att det ska dröja så länge innan filmen tar fart tycker jag är ett svaghetstecken. Här borde regissören varit självkritisk och klippt bort de där extra 35 minuterna som han adderat (i dealen ingick att filmens längd skulle vara 2½ timme). Något lite kompenseras vi för detta i och med filmens mellanakt, den som utspelar sig på ön. Trailer och klipp ger bara en föraning om vad som kommer, för här bjuds det verkligen på action, och det vill aldrig ta slut. Inte så lite påminner det om sagotrilogin, där protagonisterna hade att ta sig förbi det ena hindret värre än det föregående, precis som i många videospel idag. Visst är det en fröjd att skåda den våldsamma kampen mellan Kong och diverse urtidsdjur, men det är inget vi inte sett tidigare, i Jurassic Park-trilogin. Nä, det är som sagt Andy Serkis (som även innehar en biroll som Lumpy the cook) som är filmens stora tillgång, jämte de dataanimatörer som gjort Kong så levande, så...mänsklig. Faktum är att Kong har ett betydligt större register än Naomi Watts, som trots att hon är fullt medveten om - och till och med skäms över - att hon alltid går med munnen halvöppen (se bara The ring och The ring two) inte förmår göra nåt åt det. Tur hon inte har underbett, för då hade hon väl drunknat vid första störtskur. Visst gör hon sig bra som Ann Darrow, och hon klarar att spela i skräckfilmer men sen är det stopp. Hon är så färglös och så medioker att hon lika gärna kunde bytts ut mot en skyltdocka utan att någon hade märkt det, och dessutom besitter hon inte bråkdelen av den sex appeal Fay Wray hade (för att inte tala om Jessica Lange i King Kong från 1976, ojojoj...!).

Peter Jackson har - klokt nog - undvikit att ta med de pinsamt rasistiska scenerna med dansande och människooffrande "infödingar" från originalet (även om det ÄR sexigt med infödda tjejer i kokos-BH...), men annars har han upprepat flera av de missar och logiska luckor som originalet bjöd på. Och plötsligt befinner vi oss i New York, och med tanke på att det tog en dryg timme att etablera filmens plott i den första akten känns det märkligt att den sista bara varar dryga halvtimmen. Här följer vi paret Kong/Darrow då de, likt Bambi en gång för länge sen, provar att åka skridskor - utan skridskor - och deras klättring uppför Babels Torn (Empire State Building) mot det obönhörliga slutet.

70 års analyserande av den ursprungliga filmen har gett världen flera olika teorier och tolkningar av innebörden i King Kong från 1933 (och därmed även Jacksons King Kong). Den vanligaste tolkningen är den om rasismen och slavhandeln, där filmfolket är de vita kolonialisterna som skeppar svarta slavar (det vill säga Kong) från Afrika till USA. Även om det nu var i Asien de befann sig...en annan, mycket roligare variant, är den om Kong som symbol för Hollywoods stora filmbolag i det gamla studiosystemet (där skådespelarna kontrakterades för flera år framåt) som var beroende av, dyrkade och girigt bevakade sina stjärnor, som i sin tur var dem starkt lojala så länge de höll deras stjärnglans uppe. Filmproducenterna vid den första förhandstitten av Denhams film i New York snackar förstås enbart ekonomi (och tuttar...), medan manusförfattaren självklart är den ende som begriper nåt. Därför är filmens hjälte också Jack Driscoll, pjäs- och manusförfattare. Som i ett tidigt skede på fartyget till Ann säger: "It's all in the subtext!". Är detta bekräftelsen på att Jackson instämmer i denna tolkning? Eller skojar han bara med oss? I slutet av filmen, när Driscoll rådigt uppmanar folk att lämna teatern där de betalat för att få se den kedjade Kong, svarar en gentleman: "Ge upp min plats så att du kan ta den? Aldrig!" Sådan är nämligen inställningen i Hollywood - äta eller ätas. Som på Kong Island...


Text återställd från Vujers arkivkopia. Ursprungliga kommentarsfunktioner ingår inte i den här arbetskopian.

Till filmregistret

Fortsätt med filmen

Hitta aktuell visning hos Vodeville eller Bioguiden.

Mer av samma regissör

Kritikerbetyg

2 verifierade betyg · snitt visas från 3 recensioner.

Källor och beräkning

Russin: Johan Lindahl · publicerat 28 december 2005. Kontrollerat 22 november 2026 kl. 18.37.

Gamereactor: Anna Eklund · publicerat 3 april 2006 kl. 11.23. Kontrollerat 22 november 2026 kl. 18.37.

Varje recension väger lika. Minst tre oberoende recensioner krävs för ett snitt. Betyg räknas om proportionellt till femgradig skala: betyg / skalans max × 5. Originalbetyget visas alltid. Syndikerade kopior räknas en gång. Endast betyg som kunnat verifieras hos originalpublicisten tas med. Källor utan läsbart betyg eller tydlig filmidentitet utelämnas. Vujers egna arkivbetyg ingår inte.