Vujers recension
Det här med videovåld har det debatteras, skrivits och propagerats emot (och för) en hel del. Så fort det slår slint i huvudet på någon stolle som går på bärsärkagång drar det igång igen. Å ena sidan har vi de som skyller på filmerna, dataspelen, musiken, vadsomhelst - det bara måste finnas en enskild bakomliggande orsak till att en tokstolle skjuter ihjäl ett dussin personer. Å andra sidan de som vill hävda att filmerna med mera inte har något med saken att göra. Det är lätt att stämma in i den senare kören, inte fan gör en film eller ett dataspel hela skillnaden till tokstollarnas hjärntilt. Så för den saken skull får det vara hur mycket blod och våld som helst i en film, jag har inget problem med det.
Eli Roths debutfilm var den lilla pärlan Cabin Fever från 1999. I den åker ett gäng ungdomar ut i skogen för lite rekreation (läs supa, knulla och röka på), varefter den vanliga avpolleteringen påbörjas. Inget nytt under solen, men det är gjort på ett mycket snyggt vis med humor och filmen gör dig faktiskt riktigt glad. Glad att det fortfarande går att bli överraskad. Roth blev lite av en guldgosse efter den och självaste Tarantino uttryckte sin beundran. Han kan stoltsera med Tarantino som producent till Hostel-filmerna (Tarantinos namn blir fett upptryckt på videoomslagen och alla hyr filmen i tron om att han gjort den) och Roth har som tack massvis med blinkningar till Tarantino och andra skräckidolers filmer och har själv en liten roll i Tarantino senaste. Allt är gemytligt och fint, men inte blir Hostel-filmerna bättre av det. Helt befriade från känsla och humor är de bägge riktiga krashlandningar. Att Hostel 2 dessutom i princip är en kopia av sin föregångare så blir det lätt att man undrar om det ska bli en följetong likt Fredagen den 13:e. I ettan var det killar som åkte till Slovakien, i tvåan tjejjer - vad ska det bli i trean? Shemales?
Bland filmdiggare skulle jag tro att alla någon gång har en period där det ses och samlas på de blodigaste och våldsammaste filmerna. Som det i sig är orsaken till en films kvalité. Efter ett tag kommer insikten att Lucio "The godfather of gore" Fulci var en rätt usel regissör och hans filmer likaså. Blod och våld för all del, men det måste till något mer också. Här verkar det inte som att Eli Roth håller med mig.
Handlingen? Ja, läs recensionen av originalfilmen så har ni premisserna.
