Vujers recension
Besatt är den förment sanna historien om Emily Rose, ett verkligt fall där en ung, vacker studentska från en djupt religiös och konservativ familj långsamt förvandlas till en av demonisk ondska förvriden spillra av sitt forna jag. Den begåvade men sjukliga Emily växer upp med föräldrar och flera syskon på bonnvischan, erhåller stipendium och flyttar till stan för att plugga. Ganska snart drabbas hon av återkommande syner, och hon ser demoner där andra ser vanliga medmänniskor, hennes kropp förvrids i våldsamma krampanfall och ibland låser sig hela kroppen i de mest groteska former. Och alltid tycks detta hända klockan 3 på natten, en tid som är "motsatsen" till 3 på eftermiddan, den tid Jesus enligt den katolska läran anses ha dött på korset. Filmen börjar när Emily redan är död, 19 år gammal, och avliden på grund av undernäring (hon åt inte den sista tiden i livet). Hennes kropp gav helt enkelt upp, och hjärtat stannade på henne. Prästen som praktiserat exorcism - djävulsutdrivning - på henne, Fader Richard Moore, åtalas för mord, alternativt vållande till annas död på grund av oaktsamhet.
Detta är egentligen ingen skräckfilm i ordets vanliga bemärkelse, utan den vill berätta historien om hur det verkligen gick till - precis som Exorcisten en gång i tiden byggde på ett verkligt fall. Dock är den alls icke i avsaknad av skräck- och chockeffekter, men då dessa, i alla fall till en början, är så pass nedtonade är denna film så mycket otäckare än nånsin Exorcisten, som ju är mer skrattretande än skrämmande (för att inte tala om Besatt - Exorcism från 1974...). Långsamt och metodiskt förtäljer regissören Scott Derrickson historien om och bakgrunden till Emilys död och den därpå följande rättegången. Var Emily Rose verkligen besatt, eller hade hon, som åklagaren Ethan Thomas (Campbell Scott) vill göra gällande, helt enkelt bara drabbats av svår epilepsi och anorexia på det? Epilepsi är en sjukdom som, i svåra lägen, kan framkalla de våldsamma konvulsioner som Emily återkommande drabbades av och som emellanåt helt låste hennes kropp i gräsliga poser. Enligt av åklagarsidan inkallad expertis skulle Emily också vara drabbad av nån sorts ovanlig psykos orsakad av epilepsin, men detta skulle också vara fullt behandlingsbart.
Bilder från den av kyrkan sanktionerade exorcismen varvas med rättegångsbilder, där kampen förs mellan åklagare Thomas och stjärnadvokaten Erin Bruner (Laura Linney), en kvinna som åter hamnat i rampluset efter att ha friat en för mord anklagad man i en spektakulär rättegång. En man som slaktar en hel familj bara dagar efter hans frikännande. Den skuldtyngda Erin vill bara avverka rättegången så fort som möjligt, men snärjs snart av samma onda krafter som tycks ha intagit stackars Emilys kropp och själ. Hon känner allt mer att det försiggår saker hon inte kan hitta nån rationell förklaring till, och dras allt djupare in i Fader Moores berättelse om hur det gick till när han försökte driva ut ondskan ur Emily Rose. Och själv dras man in i historien på ett riktigt begåvat vis, då den först framställs på ett nästan dokumentärt sätt, för att senare låta de klassiska skräckattributen för denna typ av film ta över. Jag tycker det är riktigt bra gjort, och när filmen är över är jag nästan övertygad om att detta hänt på riktigt. Men bara nästan. Några snabba sökningar ger vid lag att historien egentligen baseras på tyskan Anneliese Michels (1952-76) öde i Bayern på 1970-talet. En bok skrevs som sedan inspirerat Scott Derrickson och hans ständige samarbetspartner avseende manus, Paul Harris Boardman, till denna till stora delar uppdiktade historia. Så var det med den "sanna historien"...men att folk från vida ikring vallfärdar till hennes grav tycks vara alldeles sant, även om hon ännu inte helgonförklarats av Vatikanen.
Filmens aktörer agerar alla med stor trovärdighet, men jag vill framhålla Jennifer Carpenter (White chicks) i den oerhört krävande rollen som Emily Rose, samt den fenomenale Tom Wilkinson som den lågmälde, intelligente prästen Richard Moore. Denne brittiske veteran från exempelvis Flicka med pärlörhänge är i sanning en fröjd att skåda! Radarparet Derrickson/Boardman går från klarhet till klarhet, och även om det var fem år sen de gjorde Hellraiser: Inferno tillsammans och skrev manus till Mördande legender 2 (som i och för sig lämnade mycket övrigt att önska), visar de med Besatt att de är en kraft att räkna med för framtiden (Derrickson samarbetade märkligt nog även med Wim Wenders om storyn till Land of plenty, en film få sett men som kommer på video den 4 januari). Besatt gjorde mycket riktigt succé i USA, där den raskt drog in 75 miljoner dollar på en budget om blott 20 dollarmiljoner.