Vujers recension
Denna Ki-duk Kims film från 2001 kom året efter Isle - fruktans ö, och han hann dessutom med ytterligare två filmer däremellan. Liksom i Isle och nya Samaria är huvudpersonen en prostituerad, och filmen är lika estetiskt tilltalande som moraliskt och etiskt motbjudande.
Sun-wha är en 21-årig studentska som attackeras av den stumme (varför denna fascination inför stumma människor i koreansk film, se även ovan nämnda Isle - fruktans ö) gangstern Han-ki, och överöses med oönskade kyssar på öppen gata. Han tvingas av tillskyndande att offentligt be om ursäkt för sitt uppträdande, nånting han ska komma att ta en gruvlig hämnd för. Han arrangerar så att Sun-wha åker fast för stöld av en plånbok innehållande en hel del pengar, och för att slippa polisens inblandning måste hon ta ett lån hos en lånehaj. Snart är hon i dennes våld, och hon tvingas prostituera sig för att reglera skulden. Och bakom kulisserna är det alltså Han-ki som gillrat en fälla för henne.
Han njuter ångestfyllt av att se henne förnedras, att gå från oskuld till fullfjädrad hora på kort tid, genom att studera henne bakom ett envägsglas. Som stum har han bara ett språk, och det är våldets, symptomatiskt för flera av Ki-duk Kims filmer. Hans märkliga kärleksförhållande - eller vad man nu ska kalla det - till Sun-wha får honom ideligen att ta strid mot andra i Seouls red light district, och mer än en gång misshandlas han grovt, än med kniv, och än med rejäla glasskärvor. Men detta är ett språk han förstår och talar, så han ger igen med samma mynt.
Syftet med denna film framgår inte, eller så är det jag som är trög. Med filmer som denna (och Isle) har Ki-duk Kim skapat sig ett namn via filmfestivaler världen över, men också skaffat sig fiender, mest bland kvinnor som tvivlar på hans moral och goda uppsåt. I fallet Bad guy kan jag förstå dem, för jag kan svårligen se denna film som en slags social kommentar, mer än att shit happens...to shitheads. Om bordellens envägsspegel ska ses som en metaforisk skärm, har i vart fall inte undertecknad förstått vad den avskärmar, eller vem. Speciellt trovärdigt är det väl inte heller att en collegestudent försvinner in i prostituition i en storstad utan att familj, vänner och polis börjar leta efter henne - eller att hon, vad det lider, blir förälskad i sin plågoande. Och hur i all världen har Carola hamnat med sin variant av "Blott en dag" i eftertexterna?!? Bisarrt...nä, se vackra och minst lika våldsamma Isle - fruktans ö i stället. Och låt oss hoppas att nya Samaria är så bra som man ansåg i Berlin, där den erhöll Silverbjörnen i vintras. Och så har vi ju bioaktuella Livets hjul.