#46 / The Shining

#46 / The Shining (1980)

Filmverktygen laddas…

1980 · Thriller / Rysare

RegiStanley Kubrick
ManusStanley Kubrick, Diane Johnson
MedverkandeJack Nicholson, Shelley Duvall, Danny Lloyd, Scatman Crothers, Barry Nelson, Vivian Kubrick, Philip Stone, Joe Turkel
GenreThriller / Rysare
Biopremiär1980-10-17
Videopremiär1982-11-01
Dvdpremiär2001-09-19
SkribentJohan Lindqvist
Betyg(5) Klassiker
AvdelningVujer Topp 50
PubliceradLördag 13 mars 2004

Vujers recension

Vujers betyg · (5) Klassiker

Tredje Kubrick-filmen på listan är antagligen hans mest spännande och nervslitande prestation. Stephen Kings bestseller Varsel stod som förlaga – en halvt självbiografisk historia fokuserande på en författares plågor med alkoholmissbruk och dess ödeläggande effekter på hans familj. Där den unge sonens parapsykiska förmågor skulle kunna tolkas som en sorts genomskådning av författarfaderns inre bekymmer, så vidgade Kubrick perspektivet att låta lille Danny bildligen talat nästla sig in i sin fars hjärna.

Jack Torrance (Nicholson) är en misslyckad författare som dessutom har förlorat ett lärarjobb. När han lyckas få ett vaktmästarjobb över vintern på det anrika hotellet Overlook uppe i Klippiga bergen, så tar han med sig sin familj, frun Wendy (Duvall) och sonen Danny (Lloyd). Hotellet är på samma gång ett stort palats där jet-setarna på 20-talet levde loppan, men också en byggnad som ruvar på mörka minnen. En tidigare vinterföreståndare led ett psykiskt sammanbrott och tog kål på hela sin familj. Men Jack räds inte varningarna, utan ser enbart möjligheterna till att utveckla sitt författande.

Danny som besitter det s k varslet, the shine som den likaledes synske hotellkocken Hallorann (Crothers) kallar det, har redan innan resan dit sett hemska syner och känner sig illa till mods. Speciellt rum 237 utstrålar fara och Hallorann förebrår honom att aldrig gå in där. Men hotellets mörka historia gör sig snart påmint när Jacks skrivande inte kommer någonvart och frustrationen växer sig starkare. Dannys mardrömssyner blir allt värre och Jack börjar i allt vresigare ton skylla sina bekymmer på Wendy. Rum 237 kallar på familjen.

Kubrick visade redan i sina tidiga filmer att hans människosyn var ganska pessimistisk. Egenkärlek och brist på empati gick oftast segrande ur striden mot heder och välvillighet. Medan han ofta demonstrerat detta i en större samhällsarena eller på krigiska slagfält, gräver The Shining ner sig i ett av människans allra mest dynamiska förbund – äktenskapet. Det blir inte en analys av giftermålets traditionsbundenhet eller en betraktelse av vissnad kärlek och uttjänt sexualitet. Snarare blir det tal om en dissekering av det patriarkala styret.

Kritik har ofta väckts mot Kubricks film eftersom man anser att Nicholsons gestaltning redan från början är psykotisk och att hans förvandling egentligen inte är så stor. Snarare är det väl tal om att hans karaktär i inledningen är en ganska demonisk make och halvtaskig far. En som ser sin karriär som viktigare än familjen. När familjelivet sedan utmanas av isoleringen på hotellet kommer alla undertryckta besvär upp till ytan. Den maktfullkomlige översittaren förvandlas genom insikt i sitt bristande intellekt till en fullblodig psykopat, via Nicholsons porträtt på ett ypperligt läskigt vis dessutom.

The Shining är på så sätt en film som förenar en hisnande rysarhistoria med en kraftfull kritik av äktenskapets föråldrade konventioner. Men det är även, likt flera av Kubricks övriga filmer, ett svåruttolkat enigma när Jack börjar leva sig in i de hallucinationer hans son tidigare enbart försökt blunda för. Plötsligt kommer hotellets tjugotalistiska glansdagar till liv, vilket frammanar frestelser hos Jack bortom det fängelse han betraktar äktenskapet som. "You’ve always been the caretaker here", berättar den tidigare vaktmästaren Grady (en helt superb Philip Stone). Jack står förstummad och intalar sig själv att hallucinationerna egentligen är minnen, när det Kubrick verkar vilja teckna är att hotellet snarare symboliserar äktenskapet som en helhet. Där har Jack alltid varit föreståndaren.

Flera av de mer fantasifulla scenerna i filmen utspelar sig i den labyrint som ligger i hotellets trädgård. När Wendy och Danny en dag springer ut för att utforska den, står Jack kvar inne i foajén och överblickar en modell av labyrinten. Han ler sådär typiskt Nicholsonskt och ser strax i en långsam inzoomning av modellen hur hans närmaste rör sig likt små myror inuti modellen. Detta blir sista scenen i filmen innan vansinnet tar över, och innan den unge Danny lyckas genomskåda hotellets/äktenskapets sammanbrott. Fram tills detta har Jack haft kontrollen och "the overlook".

Kubricks film kommer stå som ett unikum inom rysargenren i många år framöver. Det är som sagt en film som rör sig på många olika nivåer, men som även självfallet har alla de höga kvaliteterna som kan vänta sig av en Kubrick-film vad det gäller ljussättning, foto, klippning och musik. Med en Jack Nicholson i sitt esse är det dessutom som om bioduken vibrerar av spänning.


Text återställd från Vujers arkivkopia. Ursprungliga kommentarsfunktioner ingår inte i den här arbetskopian.

Till filmregistret

Fortsätt med filmen

Hitta aktuell visning hos Vodeville eller Bioguiden.

Mer av samma regissör